kallaslivet

Första riktiga 'skoldagen' och jag försov mig, great! Jag har alla mina alarm, altså 5, på mobilen inställda på morgonen, annars kommer jag inte upp, ändå vaknade jag inte! Eller jo det jag gjorde jag ju, men försent. Som tur var hade jag överskattat tiden det tog med bussen, så jag hann. Jag skulle igentligen ta bussen 25 minuter över 7, för att hinna till 8.45, men jag vaknade 20 över 7. Jag fick skynda mig allt jag kunde och sen springa till bussen, som tur är ligger bussen mindre än en minut från huset. Till min lättnat hittade jag de andra studenterna från huset där också. Tjejerna stack in och handlade frukost på Tesco, så ja och Nao Ka gick i förväg. 
Min grupp är anska härlig, dock är väldigt många dåliga på att prata engelska, och jag är yngst. Men min lärare är helball, Diarmaid heter han. Han är typ 3 meter lång, hur smal som helst, likadant hår som slach fast aningen mindre och gråare, 200% gay och han hatar Kate Winslet. Så som han beskrev det var han övertygad om att de va gifta i tidigare liv, för han sa att hatet han kände var fysiskt, av ingen anledning alls. Jag slutade sen tjugo i 12, så då stack jag ut på lite shopping själv. Först igenom ett stort shoppingcenter precis bredvid Grafton street, sen upp längs Grafton street, upp till norra sidan om Liffey, där satte jag mig mitt i en korsning (på en stor staty) och käka lunch. Sen blev det en väg genom Penneys (Irländska Primark, fast tusen gånger bättre) upp till posten. Slutar inte förundras den byggnaden, så sjukt stor och fin. Det ser ut som ett gigantiskt slott invändigt. Tyvärr lämnade jag kameran hemma, så jag skippade kyrkorna i närheten som jag igentligen tänkt besöka, men det kan jag göra imorgon. Det känns så hemskt att åka hem från staden innan 9 på kvällen, för man vill inte missa någonting! Men jag har ett väldigt bra schema så jag har ganska mycket tid att spendera på att bara strosa omkring.
Food time!
XX